Myt: Det bästa sättet att bantar ner sig är att gå på diet såsom LCHF
 
Fakta: Alla populära dieter gör att du får ett underskott av näringsämnen som är väsentliga för optimal fysiologisk funktion.
 
Ofta när jag analyserar människors kost, kan jag se att de inte får i sig tillräckligt med mikronäringsämnen, och det är min erfarenhet att detta bara blir värre när de går på en populär diet.
 
Ett flertal vetenskapliga studier har etablerad en stark koppling mellan näringsbrist och övervikt/fetma, bland annat en studie som visade att det finns en 80,8% ökad sannolikhet att vara överviktig eller fet om du att ett underskott på mikronäringsämne  (1-4).
 
Dessutom förlorar du vissa mikronäringsämnen, en etablerad faktor i en mängd farliga hälsotillstånd och sjukdomar, inklusive resistens mot infektion, fosterskador, cancer, hjärt-och kärlsjukdomar och osteoporos (5-7).
 
Andelen människor som är överviktiga och de som lider av fetma, blir större och större. Detta har lett till en kraftig ökning av antalet personer som bantar, som är för överviktiga eller feta personer med avsikt att gå ner i vikt och/eller förbättra sin hälsa.
 
Andelen människor som är överviktiga och de som lider av fetma, blir större och större. Detta har lett till en kraftig ökning av antalet av människor som försöker en bantning diet, med avsikt att gå ner i vikt och/eller förbättra sin hälsa.
 

Även om det har forskats (8) omkring den optimala nivån av mikronäringsämnen i olika dieter som visade att de hade höga brister i mikronäringsämnen (40,5%), har ingen studie tidigare tittat närmare på de populära dieter som är utformade för främja viktminskning och/eller förbättra hälsan.
 
Studien kallas “prevalence of micronutrient deficiency in popular diet plans” (9) och forskarna valde här för att titta på fyra populära dieter. De testade dieter var:
 
1. South Beach: En kost mycket likt vad som är känt som medelhavskosten. Kolhydrater med lågt GI, låg halt mättat fett och mer enkel-och fleromättade fetter.
 
2. Atkins For Life/LCHF: En lågkolhydratkost mycket likt det som kallas populärt LCHF i Sverige. Mycket låg-kolhydrat och hög i livsmedel som innehåller mättat fett. Atkins är inte så positiv till mättat fett, vilket LCHF är. En annan skillnad är att Atkins är en metod och LCHF en livsstil. I Atkins finns det flera faser där kolhydratintaget successivt ökat. Att äta enligt strikta LCHF-regler innebär ett ständigt minimerande av kolhydrater.
 
3. DASH kosten: En kost som utvecklats av Amerikas NIH främst för att minska högt blodtryck. Denna diet är också mycket lik Medelhavsdieten. Nötter, fullkorn, fisk, frukt och grönsaker rekommenderas. Även mejeriprodukter med låg fetthalt är något som rekommenderas. Dessutom är du extra noga med att minska saltintaget på en DASH diet.
 
4. Best Life: En fettsnål kost främjas av TV-personligheten Oprah, och därför mycket populär i USA.
 
Forskarna undersökte menyer från de olika dieterna under, och gjorde exakt som det stod i  anvisningarna som levereras 100% RDI (rekommenderat dagligt intag) av den 27 viktiga mikronäringsämnen: vitamin A, vitamin B1 (thiamine), vitamin B2 (riboflavin), vitamin B3 (niacin), vitamin B5 (pantothenic acid), vitamin B6, vitamin B7 (biotin), vitamin B9 (folate), vitamin B12, vitamin C, vitamin D, vitamin E, vitamin K, choline, Ca, (calcium), Cr (chromium), Cu (copper), Fe (iron), I (iodine), K (potassium), Mg (magnesium), Mn (manganese), Mo (molybdenum), Na (sodium), P (phosphorus), Se (selenium), og Zn (zinc).
 
Först tittade forskarna på om det fanns ett underskott på kalorier i de rekommenderade menyerna. Kcal-underskottet varierade något mellan de olika dieterna, och alla hade stora brister i vitaminer och mineraler.
South Beach var den diet med i särklass minst kalorier och även lågt  RDI (rekommenderat dagligt intag) för 6 av 27 viktiga mikronäringsämnen.
 
Värt att notera är att alla dieter menyn gav kcal-underskott på nästan alla människor.


Vitamin-och mineralbrist och kaloriintag av olika dieter. Siffrorna visar hur många av de 27 vitaminer och mineraler såsom menyer, lyckats uppnå 100% av ADT. 

Forskarna tittade på hur många kalorier en person på diet fick äta för att komma upp till 100% av ADI, dvs vad han eller hon behöver. Resultatet var helt absurda mängder kalorier, South Beach var det minst dåliga och Atkins for Life (LCHF) var klart det värsta.

 

Kalorimängd som skulle krävas för att uppnå RDI på dieterna.
 
 

Studien visar att det finns stora brister i de förslag till kost som du äter på de mycket populära dieterna. Om du följer dem över lång tid löper du stor risk att få för lite av de viktiga mikronäringsämnena. För att få  del av dessa mikronäringsämnen, som nämnts tidigare satts i samband med flera negativa resultat för sin hälsa, såsom 80,8% ökad sannolikhet för övervikt/fetma och en mängd negativa hälsotillstånd och sjukdomar, inklusive resistens mot infektion, fosterskador, cancer, hjärt-och kärlsjukdomar och osteoporos (5-7).
 
Någon diet som är utformad för att få dig att gå ner i vikt som inte också främja hälsa är inte något jag skulle inte rekommendera och skulle vilja råda folk att gå på. Någon diet som är utformad för att få dig att gå ner i vikt bör ändå se till att du fortfarande får i dig 100% av RDA, så att du kan garantera optimal fysiologisk funktion.
 
Det är möjligt att utforma en diet så att du får ett underskott på kalorier kcal men detta kräver stor kunskap om kost, om du ska få in alla de viktigaste näringsämnen på ett kaloriintag på endast ca 1800 kcal om dagen.
 
Det stora problemet med alla dessa dieter är att om du verkligen vill äta hälsosamt och få alla dessa mikronäringsämnen som kroppen behöver, så det är inte tillräckligt, med en enkel lösning som att äta “låg fetthalt” eller “alla kolhydrater är onda” och så vidare. Detta är mycket dogmatisk och mycket ofta gör detta att människor tar bort bra näringsrik mat.
 
Jag har skrivit mer om de negativa anpassningarna av bantning
här och här.

Referens:
1. Asfaw A: Micronutrient deficiency and the prevalence of mothers’
overweight/obesity in Egypt. Economics and Human Biology 2007
2. Smotkin-Tangorra M, Purushothaman R, Gupta A, Nejati G, Anhalt H,
Ten S: Prevalence of vitamin D insufficiency in obese children and
adolescents. Journal of Pediatric Endocrinology & Metabolism 2007,
3. Dzieniszewski J, Jorosz M, Szczygie B, Diugosz J, Marlicz K, Linke
K, Lachowicz A, Ryko-Skiba M, Orzeszko M: Nutritional status of
patient hospitalized in Poland. European Journal of Clinical Nutrition
2005, Nutritional status of patient
4. Koleva M, Kadiiska A, Markovska V, Nacheva A, Boev M: Nutrition,
nutritional behavior, and obesity. Central European Journal of Public
Health 2000.
5. Fletcher R, Fairfield K: Vitamins for Chronic Disease Prevention in Adults.
Vitamins for Chronic Disease Prevention in Adults. The Journal of the
American Medical Association 2002,
6. Field C, Johnson I, Schley P: Nutrients and their role on host
resistance to infection. Journal of Leukocyte Biology 2002
Nutrients and their role on host resistance to infection. Journal of
Leukocyte Biology 2002.
7. Combs G Jr: Status of selenium in prostate cancer prevention.
British Journal of Cancer 2004
8. Misner B: Food alone may not provide sufficient micronutrients for
preventing deficiency. Journal of the International Society of Sports
Nutrition 2006
9. Prevalence of micronutrient deficiency in popular diet plans,
Journal of the International Society of Sports Nutrition 2010, Jayson
B Calton, Department of Nutritional Research and Education, Calton
Nutrition, North Venice, FL, USA

 

Leave a Reply